Sola säkert del 13: Nanopartiklar i solkräm, farliga eller inte?

/sites/nanopartiklar-solkram-beauty-comes-clean-mitte-skonhetsblogg

Nanopartiklar inte farliga i kräm, men bör undvikas i puder

Nanopartiklar brukar definieras som partiklar med en dimension på mindre än en miljondels millimeter. Eller en hundradel av en röd blodcell. De används ofta inom skönhetsindustrin pga sin förmåga att jämnt sprida ut sig. Många är och har varit skeptiska till nano, inte minst jag själv. Detta eftersom nanoämnen kan vara så reaktiva pga sin stora yta i förhållande till sin lilla volym. Men nanopartiklar är ändå mycket större än en enskild molekyl och kan därför inte penetrera hudbarriären och nå hudens djupare/levande vävnad. I kräm är därför inte nanoämnen farliga att använda. Däremot anser många att de bör undvikas i pulverform – som puder och puderbaserad makeup (läs mer här) och ev även i sprayer. Alltså inte för att de kan tränga igenom huden, utan för att de då kan komma in i kroppen via inandning. Enligt lag inom EU måste nanoämnen deklareras på innehållsförteckningen.

Nanoämnen och förbudet mot zinkoxid som UV-filter

Inom EU är det fortfarande inte rent formellt tillåtet att använda zinkoxid som UV-filter. Detta eftersom man har befarat att zinkoxid kunde vara farligt i nanoform som UV-filter. Känt är att både titandioxid och zinkoxid bildar fria radikaler tillsammans med UV-ljus. Fria radikaler som bryter ner hudens DNA och kan leda till rynkor och cancer. Zinkoxid i nanoform som UV-filter har därför testas noggrannt och bedömts av EU-kommisionens vetenskapliga säkerhetsråd (SCCS- Sientific Comitty on Consumer safety. Deras bedömning är nu att zinkoxid är säkert att använda nano i krämer. Ändå är ämnet än så länge inte godkänt som UV-filter, eftersom det inte rent formellt har satts upp på EUs lista över godkända UV-filter, något de flesta förväntar sig ska ske inom kort. 

En tickande miljöbomb?

Det finns en utbredd oro kring nanoämnen i miljön. Solkrämerna hamnar ju direkt i våra vattendrag. Kritiska forskare hävdar att nanopartiklar är en tickande bomb och nästa stora miljögift. Studier visar att nanoämnen kan hamna i maten vi odlar. De flesta eko-certifieringar tillåter inte nano.

Det började med oxiderande målarfärg

I Australien upptäcktes för ett antal år sedan oxiderande fingeravtryck i en takfärg av märket Colorbond. Tillverkarna, BlueScope Steel misstänkte att målarna hade använt nano-solkräm, vilket de 2008 kunde bekräfta med egna labanalyser. De nanopartiklar av titandioxid och zinkoxid (som fanns i solkrämen och av misstag hade lämnats i målarfärgen) fick fingeravtrycken att åldras 100 gånger snabbare än färgen runt omkring. Man tog det här som en indikation på att nanopartiklarna även kunde bilda fria radikaler i huden (läs mer här).

Mer lästips från Australien

Min svägerska kommer från Melbourn och i Australien är solskydd kanske ett mer högprioriterat ämne än här hemma. Hennes gudfar, som är kemist (och själv rätt skeptisk till nano) har hjälpt mig att hitta lite bra referenser i djungeln av länkar. En av dem är en något tyngre läsning, en rapport från den australieska motsvarigheten till Läkemedelsverket som har valt att godkänna nanoämnen av både zikoxid och titaniumdioxid i solprodukter. En annan länk visar på en mer tveksam hållning.

http://www.choice.com.au/reviews-and-tests/food-and-health/beauty-and-personal-care/cosmetics/sunscreen-and-nanoparticles.aspx

http://www.cancer.org.au/cancersmartlifestyle/SunSmart/nanoparticles_sunscreen.htm

http://www.tga.gov.au/pdf/review-sunscreens-060220.pdf 

Och vill du läsa mer om fria radikaler kan jag rekommendera: "Syreradikaler och Oxidativ Stress – Grundorsaker bakom cancer, allergier och åldrande", januari 2009, från Caner och Allergifonden skriven av Göran Petersson Professor i Kemisk Miljövetenskap Kemi- och Bioteknik, Chalmers.

Solskolan - mer läsning om solen!

 

Lägg till kommentar