Fillers

Hyaluronsyra – effektiv anti age eller överskattad fuktbindare?

skin-barrier-skin-penetration-hyaluronic-acid-molecule-weight

Kroppseget ämne med stor vattenbindande förmåga

Hyaluronsyra (HA, Hyaluronic acid, Hyaluronan) är ett kroppseget ämne med stor vattenbindande förmåga. I hudkrämer tillsätts det som fuktgivare och i sk "fillers" injeceras hyaluronsyra för att fylla ut rynkor och ge fasthet åt huden. Hyaluronsyra används även i behandlingen av vissa ledbesvär (inte minst på hästar), där det fyller funktionen av ett naturligt smörjmedel.

Viktigt del av kroppens grundsubstans

Hyaluronsyra är en slags sockerart som kallas glykosaminglukan, eller rättare sagt "en typ av högmolekylärt kolhydrat, bestående av mycket långa kedjor av omväxlande N-acetylglukosamin och glukuronsyra" för att citera National Encyklopedin. I kroppen binder hyaluronsyra vatten och bildar en geléliknande substans. Det upptäcktes först i ögats glaskropp, men finns i alla vävnader i kroppen. Framför allt i lös bindväv, som t ex hud. 50% av kroppens totala mängd hyaluronsyra återfinns i huden. Det är främst i hudens djupare lager, läderhuden (dermis) som hyaluronsyran har sin plats. Läderhuden består av tre byggstenar: celler, fibrer och en sk extracellulär matrix, en grundsubstans runt cellerna och fibrerna. Hyaluronsyran utgör en av de huvudsakliga beståndsdelarna i den här grundsubstansen där den fyller många funktioner. Bland annat fungerar hyaluronsyra som fuktgivande smörjmedel och stötdämpande utfyllnad mellan de elastiksa fibrerna, kollagen och elastin. För cellernas nybildande och delning samt vid inflammation och hudens reparation och sårläkning spelar hyaluronsyra också en viktig roll. Senare års forskning har visat att det hyaluronsyra även kan förekomma inne i våra celler, men funktionen där är ännu inte känd. Hylauronsyra förekommer också rikligt, farmförallt i ledvätska, men även i lungor, njure, muskler och hjärnan.

Från tuppkam och bakterier

Hyaluronsyra har under längre tid varit en het ingrediens i hudvård. Tack vare sin unika förmåga att binda vatten kan den tillsättas i låga doser för att bilda en gel. Det räcker med en koncentration av 1% för att binda 99% vatten. Eftersom hyaluronsyra har ett naturligt ursprung dyker den också ofta upp i naturbaserad/ekologiska produkter. Det är en praktiskt taget helt ogiftig substans som inte ger upphov till några allergiska reaktioner. Hyaluronsyra kan framställas från tuppkammar (som innehåller ca 1-2% hyaluronsyra) eller från genmodifierade bakterier (t ex vissa former av stafylokocker) vilket numera är en vanligare tillverkningsmetod. Hyaluronsyra är kostsamt att framställa och därför en dyr ingrediens. 

För stor molekyl för att passera hudbarriären

Det är lätt att tro att hyaluronsyra har samma funktion i en kräm som inne i kroppen. Många tillverkare verkar också gärna dra växlar på hyaluronsyrans centrala roll som fyllnadsmaterial i huden när de tillsätter ämnet i anti-age produkter. Men hyaluronsyran är en alldeles för stor molekyl för att kunna penetrera hudbarriären. Ämnen är uppbyggda av atomer som i sin tur sitter ihop i olika stora molekyler. Molekyler mäts i något som heter Dalton. Man brukar säga att en intakt hudbarriär bara släpper igenom ämnen som har en lägre molekylvikt (dvs är mindre än) 500 Dalton. Större molekyler än så kan alltså inte passera hudbarriären. Hyaluronsyra har en molekylvikt mellan ca 50 000 - 8 000 000 (miljoner) Dalton, beroende på tillverkningsmetod. Tillsatt i en kräm blir hyaluronsyran därför liggande kvar utanpå huden där den bildar en film. Ungefär som ett lock stänger den inne fukten i huden och blir "fuktgivande" genom genom något som kallas ocklusion. På liknande sätt fungerar t ex mineraloljor. Det går numera att slå sönder hyaluronsyran så att den får en lägre molekylvikt, sk Low Molecular Weight Hyaluronic Acid. Kruxet är bara att det här inte längre är en hyaluronsyra, bland annat har den förlorat sin förmåga att binda vatten. Hyaluronsyrans vattenbindande förmåga hör ihop med dess molekylvikt. Ju större molekyl, ju mer vätska kan den hålla kvar. Hyaluronsyra kan också brytas ner naturligt av mikroorganismer, tex i en kräm utan konserveringsmedel. En sådan kräm skulle om så sker ändra karaktär och bland annat bli mer rinnande. Vissa menar att nedbrutna fragment av hyaluronsyra skulle kunna vara inflammationsbildande. 

Minskar med åren och bryts ner av UV-ljus

Hyaluronsyror är känsliga för och bryts lätt ner av fria radikaler, UV-ljus och oxiderande ämnen. Det är bland annat därför solskadad hud kan bli slapp och rynkig. Hyaluronsyra bryts ständigt ner i kroppen för att sedan återbildas. Detta i ett ganska högt tempo, vi omsätter flera gram hyaluronsyra om dagen. Det mesta, ca 85% bryts ner i lymfsystemet med hjälp av ett enzym som kallas hyaluronidase. Resten bryts ner i levern och njuren. Den totala mängden hyaluronsyra som kroppen producerar minskar som så mycket annat med åldern. Att injecera hyaluronsyra med hjälp av fillers kan vara ett sätt att tillfälligt återställa en förlorad mängd i huden, för den som söker en tydlig anti-age effekt. Effekten är som sagt tillfällig (behandlingen måste upprepas med ca 3-6 månaders mellanrum) eftersom även den injecerade hyaluronsyra bryts ner i samma takt i kroppen.

Hyaluronsyra, ärrbildning och fosterutveckling

Hyaluronsyra fyller en viktig funktion i fosterutvecklingen. Ett växande foster är så att säga rikt på hyaluronsyra, särskilt under det tidiga skedet.  Fram till vecka 20 är halten hyaluronsyra som högst i fostret, upp till 20 gånger så hög som i en vuxen kropp. Hyaluronsyra förekommer även rikligt i navelsträngen, fostervattnet och moderkakan. Vid sårläkning höjs nivån av hyaluronsyra i grundsubstansen runt ett sår. I en vuxen kropp återgår dock nivån av hyaluronsyra snabbt till det normala, innan såret är färdigtläkt, vilket är orsaken till ärrbildning. Vid operationer på foster, yngre än 20 veckor, har man däremot sett att sår kan läka utan att bilda ärr. Detta eftersom nivån av hyaluronsyra är förhöjd genom hela sårläkningen.

Hyaluronsyra och cancer

Uncer senare års cancerforskning har man hittat ett samband mellan hyaluronsyra och cancer. Precis som alla celler är beroende av hyaluronsyra för att kunna växa och dela sig så är en cancertumör det. Det verkar som att tumören använder hyaluronsyran lite som en väg när den skickar ut metastaser och sprider sig. I djurförsök har man testat att injecera det nedbrytande enzymet hyaluronidase för att därigenom minska mängden hyaluronsyra runt en tumör. Något som visat sig kunna bromsa tumörens tillväxt. Vissa forskare hävdar till och med att ett förhöjt blodsockervärde kan kopplas till cancer genom att höga nivåer av blodsocker både ger ökad mängd energi till en tumör såväl som ökad mängd hyaluronsyra i kroppen. Samtidigt finns forskare som hävdar att den här kopplingen mellan hyaluronsyra och cancer bygger på ett missförstånd. Att en ökad mängd hyaluronsyra i samband med en cancertumör snarare ska ses som ett tecken på att tumören är på väg att sprida sig och sätta metastaser än som en orsak till det samma. Oavsett vilket, finns det idag inget som pekar på att hyaluronsyra (varken i hudvård, tablettform eller som injektioner) skulle öka risken för cancer.

Källa:

 

 

 
Subscribe to Fillers