Hudbarriären

Squalene, en naturlig antioxidant i hudens sebum (talg)

squalene-squalane-oilve-oil-shark-liver-oil-antioxidant-natural-moisturizing-factor

Squalene en av kroppens egna, effektiva antioxidanter

Squalene (eller squalen på svenska) är ett fettliknande ämne som förekommer naturligt i små mängder i hela kroppen. I huden återfinns squalene både i lipidbarriären men framför allt i vårt sebum. Där är det ett av de mest rikligt förekommande lipiderna, i koncentrationer mellan 10 till 15%. Som så mycket annat minskar kroppens nivåer av squalane med åldern.

Squalene är ett kolväte och en sk triterpen som i alla djur är nödvändig (en sk precursor) för bildandet av kroppens alla steroider (som t ex kolesterol, steroidhormoner och vitamin D). Det är samtidigt en effektiv antioxidant som skyddar cellmembranen från oxidativ stress från t ex UV-strålning. I kroppen sägs squalene sägs kunna bidra till en förbättrad kolesterolbalans då det sänker det "onda" kolesterolet och höjder det "goda". Vissa påstår även att squalene är viktigt för ett välfungerande immunförsvar med anticancerogena effekter. 

Squalene – den första antioxidanten?

Den grupp av biokemiska ämnen som squalene tillhör kallas också isoprenoider. Dessa sägs ha spelat en central roll i utvecklingen av liv på vår planet. Vid livets begynnelse för si så där 3,5 miljarder år sedan saknades det på jorden både syre och skyddande atmosfär. De första organismerna, enkla förhistoriska bakterier, utsattes med andra ord för extrema förutsättningar med höga temperaturer och dödlig UV-strålning. Man tror att det bland annat var för att de innehöll ämnen som isoprenoider, med sin kraftfulla antioxidantiva skyddande effekt, som de kunde överleva.  

squalene-squalane-oilve-oil-shark-liver-oil

Squalene, från hajar till oliver

Den rikligaste förekomsten av squalene i naturen hittar man i levern hos hajar och andra broskfiskar. Eftersom broskfiskar saknar simblåsa har de utvecklat ett annat sätt att hålla sig flytande. Det höga innehållet av olja i levern sänker deras densitet. Särskilt djuphavshajar har en hög andel squalene i sin lever, så mycket som mellan 60-85% och hos vissa av dessa arter utgör deras lever upp till 25% av den totala kroppsmassan. Ursprungligen och under lång tid var det genom hajleverolja man utvann squalene. Namnet squalene härstammar också från det från det latinska namnet för en typ av hajart, squalus. Hajleverolja är fortfarande ett populärt kosttillsott, men av etiska och miljömässiga skäl utvinner man numera ofta squalene från vegetabiliska källor, framförallt från oliver. Squalene finns även i andra växter, som tex i amarantfrön och i ris- och vetegroddar. Det finns antaganden om att det är den antioxidativa effekten i squalene som har gjort medelhavskosten med sitt höga innehåll av olivolja så hälsosam.

Effekter i huden

Squalene påstås ha en rad positiva effekter i huden, bland annat:

  • Nödvändig för bildandet av kroppens alla steroider, bland annat bildandet av vitamin D i huden
  • Kraftfull antioxidant, ett av hudens egna skydd mot oxidation från bland annat UV-strålning
  • NMF – Natural Moisturizing Factor, naturlig mjukgörare och bidrar till att behålla fukthalten i huden
  • Minskar symptomen av eksem
  • Stimulerar nybildandet av hudceller
  • Motverkar uppkomsten av rynkor
  • Immunstimulerande
  • Antibakteriell
  • Minskar rödhet i huden
  • Motverkar pigmentfläckar
  • Absorberas lätt av huden, utan att lämna en kladdig/oljig yta
  • Icke irriterande, fungerar mycket bra på känslig hud
  • Bidrar till förbättrad sårläkning
  • En naturlig "detoxifyer" som stödjer den naturliga reningsprocessen i cellerna

Squalane, en stabil form av Squalene

Squalene är instabilt och oxiderar lätt när det utsätts för ljus och luft. Därför används ofta i kosmetika ett stabilt derivat som kallas squalane (framställt av olivolja). Det påstås ha samma effekt i huden som det kroppsegna squalene. 

Förhöjda nivåer av squalen hos personer med acne.

I vissa studier har man funnit att personer med Acne har en högre andel squalene i sitt sebum jämfört med personer utan acne. Eftersom squalene i är instabilt när det utsätts för syre och bildar inflammationsbildande nedbrytningsprodukter när det oxiderar så finns det vissa forskare som hävdar att acne främst skulle kunna ha inflammatoriska orsaker snarare än bakteriella. Enligt det resonemanget skulle man då kunna mildra acne genom att använda produkter med ett högt innehåll av fettlösliga antioxidanter som vitamin E (tocopheroler). Värt att notera att hudens egna squalene förvisso är instabilt (oxiderar lätt), medan squalane som används i hudvårdsprodukter är ett stabilt derivat som inte oxiderar så lätt. Man borde alltså inte få acne av att använda produkter som innehåller squalane. 

Källa:
Marie Lodén, Ren, Mjuk och Vacker – Kemi och funktion hos kosmetika, tredje utgåvan, sid 36
http://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/compound/8089#section=Information-Sources
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2835893/
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2835908/
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2835893/
https://en.wikibooks.org/wiki/Structural_Biochemistry/Lipids/Isoprenoids
http://cancerres.aacrjournals.org/content/16/6/500.full.pdf
https://en.wikipedia.org/wiki/Squalene
https://sv.wikipedia.org/wiki/Squalen
http://www.deepbluehealth.co.nz/shark-squalene-faqs
http://www.paulaschoice.com/cosmetic-ingredient-dictionary/definition/sq...
https://en.wikipedia.org/wiki/Shark_liver_oil
http://www.scienceforlife.eu/tekst%20what%20is%20squalenel.htm
http://www.drweil.com/drw/u/QAA401196/Do-You-Need-Shark-Liver-Oil.html
https://www.truthinaging.com/review/what-is-it-squalane
http://www.daisybeauty.com/web/beauty-by-k/blogg/-/blogs/oiless-oils
http://www.annmariegianni.com/difference-between-squalane-and-squalene/
http://www.acneeinstein.com/dont-know-how-to-get-over-acne-let-me-help/

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Försökskanin hos Marie Lodén i studie av hudbarriären

hudbarriären-trans-epidermal-water-loss-tewl-studie-marie-loden-irritation

Min hud – tydligt reaktiv

Marie Lodén är docent i experimentell dermatiologi och är aktiv inom forskningen. Just nu genomför hon en studie för att testa ett antal olika oljors effekt på hudbarriären. Jag blev tillfrågad att vara med som försöksperson, vilket jag självklart tackade ja till! Studien är hemlig så jag känner tyvärr inte till vilka oljor (eller oljeblandningar) vi testade, men däremot kan jag säga att jag återigen fick ett kvitto på att min hud är väldigt reaktiv. En del av studien bestod i att utsätta huden för ett irriterande och kärlvidgande ämne (metylnikotinat) och därefter mäta den rodnad och reaktion som uppstod i huden. Jag fick en snabb och tydligt reaktion inom loppet av några minuter. Enligt Marie den snabbaste reaktion hon sett hos någon av sina försökspersoner. Som jämförelse hade Marie vid ett tillfälle väntat upp till 20 minuter på en knappt synbar reaktion. Vad är det som händer och vad skiljer min hud från andras? Jag har uppenbarligen en svag hudbarriär, förmodligen rent genetiskt. Min reaktion är ett tydligt tecken på att det metylnikotinatet lätt tog sig igenom hudbarriären och kunde påverka kärlen under. Alltså extra viktigt för mig att inte utsätta mig för skadliga, irriterande och allergena ämnen, eftersom min hud kanske inte är fullt så skyddande som den borde vara.

TEWL – Trans Epidermal Waterloss, ett sätt att mäta hudens kondition

Med olika superkänsliga instrument kan man bland annat mäta hudens vattenavstötning, eller TEWL (Trans Epidermal Waterloss) som man säger på fackspråk. Från en frisk hud avdunstar hela tiden en viss mängd vatten, men när hudbarriären (dvs det skydd som vårt yttersta hudlager utgör) skadas så ökar vattenavdunstningen. Man kan också se om olika typer av krämer, oljor och lotioner påverkar hudbarriären positivt eller negativt. Därmed vet man ifall t ex en olja faktiskt stärker eller bryter ner hudbarriären.

Oljors effekt på hudbarriären – så gick testet till

tewl-trans-epidermal-water-loss-studie-marie-loden

Marie börjar med att mäta den vattenavdunstning (TEWL – Trans Epidermal Waterloss) som min hud har helt naturligt. Den visade sig vara något högre än normalt. Precis som när man mäter blodtryck är det viktigt att sitta lugnt och stilla i stolen. Vattenavdunstningen kan öka om man har en förhöjd blodcirkulation (tex genom att man har stressat till själva undersökningen eller om man sitter elda upp sig över något och sitter och prata ivrigt). Huden mäts sedan upp i exakta små rutor där olika oljor ska smörjas in.

tewl-studie-marie-loden-tejp

Med 20 drag av tejp på ena halvan av underarmen drar Marie av en liten del av hudens yttersta lager. 

tewl-studie-marie-loden-tjep-oljor

Här syns tydligt den del av huden som har fastnat på tejpen efter 20 drag. Min underarm smörjs in med ett antal olika oljor/oljeblandningar. Det är noga med mängden, 2mg per kvadratcentimeter är den standardmängd som man brukar använda vid den här typen av tester.

marie-loden-studie-tewl-trans-epidermal-waterloss

Efter att de olika oljorna strukits på huden applicerar Marie ett par droppar metylnikotinat på varje ruta (där huden dragits av med tejp och alltså försvagats). Testet visar de olika oljornas eventuella effekt på hudbarriären genom att vi kan mäta var rektionen dyker upp först och blir starkast. I mitt fall fick vi applicera två gånger eftersom det hela gick så fort att vi missade själva händelseförloppet. Vi satt och babblade någon minut och vips hade jag fått full reaktion på alla rutor. Vid nästa applicering satt vi tysta som möss med blicken fixerad vid armen...

Avslutningsvis mätte Marie både TEWL och (med ett helt annat instrument, syns i översta bilden till höger) hur kraftig reaktionen blev i respektive ruta. Hon forsatte sedan vid flera tillfällen under en dryg halvtimme att mäta hur irritationen sakta klingade av. 

För den som vill fördjupa sig inom kosmetika håller Marie Lodén genom sitt institut Eviderm regelbundet ett antal olika utbildnignar. Den 9 december är det dags för nästa kurs, "Medicinteknik - från teori till praktik". Läs mer här.

 

Olivolja skadar hudbarriären – Solrosolja stärker den!

oliveoil-skin-care-skinbarrier-integrety-sunfloweroil

Skönhetsindustrin drivs helt och hållet av sk "claims". Man är så van att matas med påstående att man inte ens reagerar. Claims som inte bara kommer från miljard-multisar, utan även från bloggare och hemmakokare som jag. Det är lätt att ryckas med och oreflekterat upprepa allehanda myter; "Vårdande kaktusfikonolja, collagenboostande alger, antiage bladibladikomplex..." Ja ni känner igen tugget? Olivolja är en sån ingrediens man självklart tänker är bra. Min mormor smorde t ex alltid in huden med olivolja och hon hade jättefin hy (sant!). Det finns t o m flera hudvårdsserier som har olivolja som nyckelingrediens (t ex Oliva som säljs på apoteket). Men tänk om olivolja visade sig vara direkt dålig för huden?

Olivolja skadar hudbarriären och kan orsaka irritation

I en studie från jan 2013 jämfördes ren olivolja med solrosolja för att se hur dessa två oljor påverkar hudbarriären. Testpersonerna utgjordes av 19 vuxna personer (som tidigare både hade haft eksem och inte). Under fyra veckor fick de två gånger om dagen smörja ena underarmen med olivolja och andra armen med solrosolja. Bland annat mättes sedan hudens PH-värde, hudbarriärens kondition (stratum corneum integrity), fukthalten i huden och eventuell irritation och rodnad. Det visade sig att olivolja faktiskt skadade hudbarriären och orsakade mild irritation hos ett signifikant antal personer (oavsett om de hade haft ekesem tidigare eller inte). 

Solrosolja ökar fukthalten och stärker hudbarriären

I samma undersökning visade det sig däremot att solrosolja tvärtom både stärkte hudbarriären och ökade hudens fukthalt. Det är klart att en studie inte gör någon sanning, men det är ändå både intressant och avslöjande. Men hur kan det här egentligen komma sig? Vad är det som gör att den ena oljan är bra för huden medan den andra inte är det? Det verkar inte vara riktigt klarlagt. Oljor har så klart olika fettsyresammansättning och innehåller dessutom en viss mängd oljesyra. En teori är att det är den här oljesyran som skadar huden.

Källa
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22995032

Veckans sexigaste rubrik: vad är ett eksem?

eksem-hudbarriar-orsak

Det finns flera olika former av eksem, gemensamt för dem alla är att det handlar om en inflammation i hudens övre lager. Först blir huden röd och kliar, sedan kommer knottror och ibland även vätskefyllda blåsor. Huden tycks liksom ”koka över”, vilket också är den ursprungliga innebörden av det grekiska ordet ”ekzema”. Blåsor som går sönder kan om man har otur bli infekterade. I ett senare skede kan huden också bli torr, förtjockad och få smärtsamma sprickor. Så mycket som 10-20 % av jordens befolkning drabbas någon gång i sitt liv av eksem. Och 10% av den svenska vuxna befolkningen får handeksem någon gång under en ettårs-period (vanligast bland kvinnor eftersom de uför mer "våtarbete").

Muterad gen en orsak till eksem

Ca 10% av alla ljushyade européer bär på en mutation i den gen som kodar för ett av hudens proteiner, filaggrin. Dessa personer har en medfödd försvagad hudbarriär och kan drabbas av sjukdomen ichthyosis  vulgaris och ökad risk för såväl atopiskt eksem som kontakteksem.

Typer av eksem:

  • Kontakteksem (allergiskt och icke allergiskt)
  • Atopiskt ekseem
  • Seborroiskt eksem
  • Blöjeksem
  • Nummulärt eksem
  • Popholyx
  • Staseksem
  • Soleksem

Kontakteksem (allergiskt och icke-allergiskt)

Ett kontakteksem uppstår när huden kommer i kontakt med ämnen den inte tål. Något som kan ske ifall hudbarriären är så pass försvagad att främmande ämnen i tillräcklig mängd tränger ner i hudens levande delar. Kontakteksemet kan vara allergiskt eller icke-allergiskt.
 

Allergiskt kontakteksem

Har man väl utvecklat ett allergisk kontakteksem krävs sen ytterst små mängder av allergenen för en reaktion. Man behåller sin överkänslighet livet ut. Ofta har man utsatts för de här allergiframkallande ämnena under väldigt lång tid. Några av de mest allergiframkallande ämnena i hudvård är konserveringsmedel och parfym, samt nickel och krom (som kan finnas som föroreningar i kosmetika). 
 

Icke-allergiskt kontakteksem

Det finns många retande substanser som kan ge upphov till icke-allergiska kontakteksem. Vanliga orsaker är: tvätt och diskmedel, tvål och såpa, lösningsmedel, vatten, småpartiklar (som sand, glasull, metallspån), mat (tex skaldjur, citrusfrukter).

Behandling av kontakteksem

Ofta behandlas eksem med kortison (glukokortikoider). Problemet med det är att kortison i längden tunnar ut huden. Kortison kan användas proaktivt för att stoppa ett "uppbubblande" eksem. För dom som bär på den muterade filaggrin-genen kan kortison däremot vara direkt olämpligt. Feta mjukgörande krämer kan i sig försvaga hudbarriären, även fast de känns som att de gör nytta när man just har smörjt sig. (läs inlägget här om den sk lypsyl-effekten). Bästa sättet att "laga" en skadad hudbarriär har i studier visat sig vara att använda krämer med naturliga fuktbindare som tex glycerin och karbamid.

Nedan följer tre enkla principer för vad du måste göra för att bli av med ett eksem:

  1. Undvik det som i första hand orsakar problemet: dvs det du inte tål, det som irriterar och skadar hudbarriären och därmed torkar ut huden.
  2. Stoppa den pågående inflammationen och undvik risk för infektion.
  3. Underlätta för hudbarriären att reparera sig själv: dvs smörj ofta och mycket med rätt sorts krämer.

 

Vad är Trans Epidermal Water Loss?

trans-epidermal-water-loss-matinstrument-mitte-skonhetsblogg

Ett sätt att mäta hudbarriärens kondition

TEWL, eller Trans Epidermal Water Loss är den naturliga vattenavdunstning som sker genom vår hud. Genom att mäta hudens TEWL kan man se hur hudbarriären mår. En frisk hud består av 15-25% vatten vid hudytan och lite längre ner, vid gränsen mellan det yttersta hudlagret (stratum corneum) och nästa lager (stratum granulosum) är fukthalten ca 40%. När denna nivå sjunker till 10% så börjar huden att fjälla. Så nyckeln till att förstå torr hy är alltså att förstå hur hudbarriären fungerar.

 

 

 

Ämnen som kan penetrera hudbarriären

/sites/default/files/images/hudbarriarens-genomslapplighet-mittes-skonhetsblogg-om-ekologisk-hudvard

Molekylvikten avgör

Huden som barriär fungera bara delvis. Vissa ämnen, som är tillräckligt små passerar rakt in i vår kropp. Ta som ett exempel nikotinplåster. Det fungerar eftersom nikotinmolekylen är tillräckligt liten för att penetrera hudbarriären. Ett faktum som många hudvårdstillverkare använder sig av när de när de väljer verksamma ämnen. Samtidigt anser man inom naturkosmetiken att just denna genomsläpplighet är ett skäl att undvika ämnen som i olika studier visat sig kunnat vara giftiga. Förutom molekylstorleken finns flera andra faktorer som avgör vilka ämnen huden tar upp och hur djupt de når. För att kunna penetrera är det bland annat avgörande att ämnena inte binds till andra ämnen i produkten eller till hudens yttersta cell-lager. En del produkter är så lättflyktiga att de förångas innan de hinner gå in i huden. De ämnen som tränger igenom kan sedan antingen lagras i yttersta hudlagret (epidermis), gå djupare ner i fettvävnaden (och där bilda en reservoar som långsamt frigörs), tas upp i hudens egna ämnesomsättning eller som sagt tränga ännu djupare ner i underhuden (dermis) och tas upp i blodomloppet och hela kroppens ämnesomsättning. Huden är mer eller mindre genomsläpplig beroende på var på kroppen den sitter. I ansiktet och hårbotten absorberar huden t ex upp fem 5 till 10 gånger mer än på andra ställen. En torr och skadad hud fungerar sämre som barriär och kan därigenom lättare bli angripen av bakterier och ta upp allergena och irriterande ämnen och därigenom drabbas av eksem.

Varför hyaluronsyra i krämform inte fungerar

Samtidigt kan huden inte ta upp andra ämnen vars molekyler är för stora. Insulin tex. Fortfarande måste diabetiker ta sina sprutor, eftersom insulinet är ett hormon vars molekyl är för stor för att kunna användas i ett plåster. Molekylstorleken, eller molekylvikten som det heter, mäts i Dalton. Molekyler med en högre vikt än 1000 Dalton kan inte tränga igenom det övre hudlagret (stratum corneum), utan lägger sig på ytan. Så är t ex fallet med den populära ingrediensen hyaluronsyra. Ett ämne som finns naturligt i underhuden. Men hyaluronsyran i krämen når alltså aldrig så djupt ner, molekylen är för stor helt enkelt. Och tur är väl det. Annars skulle ju lika gärna hudens egna innehåll av hyaluronsyra kunna "läcka ut".

Nanopartiklar, allt mer utbrett

Just det här med molekylstorleken verkar ha gäckat skönhetsindustrin under en längre tid. Så därför inte konstigt att nanoteknik blir en allt vanligare lösning. Nanoteknik, eller ”atomslöjd” som det också kallas används inom en mängd olika områden. Man tar helt enkelt partikel som normalt är för stort och slöjdar det lite mindre. Samtidigt som nanotekniken i många fall gett en bättre kosmetik (t ex behöver man inte längre bli vit av en solkräm) så är användningen kontroversiell. Man vet t ex att en nanopartikel kan få helt andra egenskaper än sitt ursprungsämne. Ämnen som i normala fall är ogiftiga antas på så sätt kunna bli giftiga. Vissa forskare hävdar t o m att en del nanopartiklar kan ta sig in i våra innersta cellkärnor och skada vårt DNA, just eftersom de är så otroligt små. Men det finns även studier som bevisar motsatsen, att t ex nanopartiklarna i en solkräm inte kan penetrera djupare än till läderhuden Just nu forskas det intensivt världen över på nanopartiklarnas hälsoeffekter, trots det finns än så länge finns ingen lagstiftning som begränsar deras användning, även fast det är på gång. I juli nästa år träder en ny kosmetikaförordning i kraft inom EU. Då kommer tillverkare av kosmetikaprodukter tvingas deklarera eventuella nanoämnen i sina produkter. Vilket är bra, eftersom det idag inte alls går att se i vilka produkter de förekommer. Kritiska forskare hävdar att nanopartiklar är en tickande bomb och nästa stora miljögift.

Läs mer om hudbarriären

KÄLLA
- Marie Lodén ”Ren, mjuk och vacker. Kemi och funktion hos kosmetika”. Andra utgåvan
- Katarina Johansson ”Badskumt, gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg”.
- Paula Begoun ”The Original Beauty Bible”. Tredje utgåvan, sid 121 (Journal of Biomechanics, April 2008, sid 788-796. Journal of Cosmetic Dermatology, June 2007, sid 75-82.Skin Pharmacology and Skin Physiology, February 2006, sid 106-121)
- Natalia Michalun och M.Varrinia Michalun ”Milady´s Skin Care and Cosmetic Ingredients Dictionary. Tredje utgåvan, sid 27.

Bild:
Intelligent Nutrients

Mineralolja vs olivolja – studien fortsätter

patchtest-sls

Jag är alltså med i en studie om krämer och råvarors effekt på hudbarriären. Studien görs av Marie Lodén på Eviderm Institute. Vi testar mineralolja respektive olivolja jämfört med obehandlad hud. Marie har först mätt min hud innan testet drog i gång, sen har jag fått smörja in mig med de olika oljorna morgon och kväll. Efter två veckor var jag tillbaka till labbet för att sätta på själva lapparna i det här "lapptestet". Ett par aluminiumkoppar – fyllda med en lösning av det irriterande ämnet Sodium Lauryl Sulfate (SLS – en vanligt förekommande tvåltensid, kanske i tvålen hemma eller på kontoret?) – sattes på mina armar med en tejp. Ett dygn fick lapparna sitta. Och reaktionen?

lapptest-mineralolja-olivolja

Som självklart också mättes...

mineralolja-olivolja-matning

Ska bli väldigt spännande höra resultatet...
Och ja, det kliade.

Här kan du läsa första inlägget om testet
Och här kan du läsa om resultatet! 

Mineralolja eller olivolja - vad är bäst för huden?

mineralolja-vs-olivolja

Jag är försökskanin i en ny spännande studie. Docent Marie Lodén på Eviderm Institute frågade om jag ville vara med i en test av krämer och råvarors effekt på hudbarriären. Vi testar ren olivolja (extra virgine, matkvalitet) respektive Lypsyl (som nästan uteslutande består av mineralolja) och jämför med helt obehandlad hud. Studien är av typen ”prospektiv, single-blind, randomiserad och kontrollerad”.

Så här går testet till:

1. Marie gör en ”nollmätning” av min hud innan vi sätter igång. Testet utförs på insidan av underarmarna. Med ett par känsliga instrument mäts så: fukthalten i huden, vattenavdunstningen (TEWL – Trans Epidermal Water Loss) och hudfärg.

patchtest-mineralolja-olivolja

2. Jag smörjer halva insidan och undre delen av vänsterarmen med Lypsyl och andra halvan med olivolja två gånger om dagen i två veckor. Höger underarm får inte smörjas med någonting. (Obs, jag är den enda i testgruppen som både testar olivolja och Lypsyl. Alla andra i testet har delats i två grupper. En Lypsylgrupp och en olivgrupp. Detta för att utesluta ev sammanblandning av produkter. Eftersom jag är galet intresserad av det här testet och själv verkligen vill se skillnaden på mina egna armar, litar Marie på att jag kan hålla isär de två olika ”smörjområdena” och låter mig testa bägge produkterna.)

lapptest-mineralolja-olivolja

3. Efter två veckor görs en ny mätning.

4. Samtidigt får jag två små plåster med aluminiumkoppar fyllda med en vattenlösning av tensiden Sodium Lauryl Sulfat (en vanligt förekommande och billigt tvålämne – används ofta i den här typen av tester just för den är så bra på att framkalla en hudirritation) fastsatta på mina underarmar. Det här kallas ett lapp-test (eller patch-test på engelska), en konventionell form av testteknik.

5. Efter ytterligare två dagar mäts mina armar igen, för att avläsa om jag har fått någon reaktion i någon av de områden där jag smörjt respektive där jag inte smörjt. De eventuella reaktionerna jämförs sedan med varandra.

6. En sammanställning görs av alla individuella mätvärden, för att se om det finns några signifikanta och statistiskt hållbara skillnader.

Någon som redan nu vill betta på resultatet? Vilken olja tror du påverkar hudbarriären på bästa sätt?

Läs här om nästa steg i studien.

ps. Tack Pelle Bergström för de vackra olja-i-vattenbilderna. Du är grym att jobba med!

Efter 22 års forskning – så är hudbarriären uppbyggd!

Nyligen gjorde ett svenskt forskarteam på Karolinska Institutet, lett av docent Lars Norlén en bandbrytande upptäckt. Efter 22 års forskning kan de nu exakt beskriva hur hudbarriären är uppbyggd. På molekylnivå. Man har ganska länge vetat vad hudbarriären består av, men inte exakt hur den är organiserad. En fråga som man ställt sig inom dermatologin sedan början av 70-talet. Det tog 15 år för Lars Norlén och hans team att först utveckla en metod som gjorde det möjligt att studera hudens skyddsbarriär på den här molekylära nivån.

Vårt skydd mot omgivningen – en hundradels mm tjockt

En av hudens viktigaste funktioner är att fungera som en skyddande barriär mot skadlig påverkan utifrån. En stark hudbarriär skyddar mot såväl bakterier och mikroorganismer som mot irriterande ämnen och allergener. En dåligt fungerande barriär gör däremot att skadliga ämnen lättare kan ta sig in i huden och där skapa en inflammation. Så uppstår t ex ett eksem. Utan en fungerande hudbarriär skulle vi dessutom dö av uttorkning. Vattnet i vår kropp skulle helt enkelt dunsta bort. Det är därför det t ex kan vara direkt livshotande att få alltför utbredda brännskador. Det räcker med en något försvagad hudbarriär för att fuktbalansen i huden ska försämras, vilket alltså är en av huvudorsakerna till torr hud.

20 celler i ett livsviktigt lager av fett

Hudbarriären sitter i hornlagret som bara är en hudradels mm tjockt och utgörs av ett lager av ca 20 st förhornade hudceller (corneocyter) sammansatta i ett lager av fetter  (lipider). Man brukar likna barriären vid en tegelstensmur där corneocyterna är tegelstenarna och lipiderna är murbruket. Corneocyterna står för det fysikaliska skyddet (mot t ex nötning) men det är lipiderna som utgör själva barriären. Lipidernas sammansättning är viktig för barriärens funktion. Deras komposition har man alltså känt till ganska länge men det är nu först man även kan beskriva exkat hur de är organiserade. De består av en blandning av ceramider, kolesterol och fettsyror staplade i lager på lager i ett mönster som bilden ovan. Huden är självförsörjande vad gäller sitt lipidbehov så länge man tillför alla essentiella fettsyror med kosten. (Därför så viktigt att äta rätt om man vill ha en vacker och frisk hy.) Vid studier av vissa hudsjukdomar som yttrar sig med torr och fjällande hy har man kunnat se att de som drabbats har en förändrad lipidsammansättning i översta hudlagret. 

Antibiotika-plåster?

Att på molekylnivå känna till hur hudbarriären är uppbyggd är en förutsättning för att närmare kunna studera hur den fungerar, t ex vilka ämnen den släpper igenom och hur den här genomsläppligheten kan påverkas. Först nu är det alltså möjligt att bygga exakta datamodeller och därigenom simulera hur olika ämnen kan ta sig igenom barriären. Man skulle t ex kunna utveckla mediciner i plåster eller krämform. Något som enligt Lars Norlén faktiskt ger en mer exakt dosering, eftersom man då slipper ta vägen via matsmältningssystemet. Hur vi bryter ner mediciner (till största delen i levern) är nämligen högst individuellt och något som gör traditionell medicinering i tablettform ganska oprecis och svår. När ett ämne väl har penetrerat vår hudbarriär går det däremot mer direkt ut i blodomloppet. Värt att tänka på i det dagliga smörjandet med olika typer av skönhetsprodukter av oklart ursprung…

Här kan du se Lars Norlén intervjuas i Gomorron Sverige och läsa en artikel om ämnet i Dagens Medicin. Eller för den riktigt intresserade – ladda ner hela forskningsrapporten från Journal of Investigative Dermatology.

Min hudläkare – världsledande forskare på hudbarriären

Det visade sig att Lars Norlén – just den hudläkare som jag hamnade hos av en slump, är en världsledande forskare på Karolinska Institutet. Så nyligen som den 26 april publicerade han och hans team en banbrytande upptäckt i den ansedda tidskriften Journal of Investigative Dermatology: hur hudbarriären är uppbyggd och organiserad på molekylnivå.

Tydligen ett riktigt genombrott eftersom man inom dermatologin försökt att lösa den gåtan sedan början på 70-talet. Nu, när man känner till exakt hur hudbarriären är uppbyggd kan man också till fullo studera hur den fungerar, t ex vilka ämnen den släpper igenom och hur den här genomsläppligheten kan påverkas. En kunskap som t ex kan användas till att utveckla mediciner i plåster eller krämform istället för i tablettform. Men också en möjlighet att i framtiden kunna bota kroniska hudsjukdomar som psoriasis. Själv tänker jag att den här upptäckten så klart måste vara mumma för hela skönhetsindustrin…
 

 lars-norlen

Lars Norlén poserar med mikroskopet.

Sidor

Subscribe to Hudbarriären