ÖVERHUDEN – EPIDERMIS

epidermis-overhuden

Överhuden är den del av huden vi ser med ögat och kommer i kontakt med genom vårt dagliga tvättande och smörjande. Hur den mår avgör vilken lyster, struktur och ungdomlighet huden har. Förenklat kan sägas att epidermis är ett vattentätt skydd för hela kroppen. Det är alltså överhuden som utgör själva hudbarriären och innehåller också därför största delen av hudens försvarssystem. Överhuden delas i sin tur in i fem olika vävnadsskikt (från ytan och neråt):

Hornlagret (Stratum corneum)
Det ljusa skiktet (Stratum lucidum)
Kornskiktet (Stratum granulosum)
Taggcellsskiktet (Stratum spinosum)
Tillväxtlagret (Stratum basale)

Överhudens totala tjocklek varierar på kroppen mellan 1,6 mm (fotsulorna) och 0,05 mm (ögonlocken). I överhudens finns fyra olika typer av celler. De flesta (knappt 90%) är keratinocyter. Resten utgörs av melanocyter som tillverkar pigmentet melanin, Langerhans celler som är en del av vårt immunförsvar och merkelceller som utgör känselreceptorerna i huden.

En del av immunförsvaret sitter i överhuden  

I överhuden finns också den yttersta delen av vårt immunförsvar. Det ska skydda oss mot bakterier och svampar, men också allergiframkallande ämnen. Langerhans celler är en typ av celler som kallas dentritceller. De bildas i benmärgen och vandrar sedan till överhudens nedre skikt där de utgör ca 5% av cellerna i överhuden. Dendritcellens uppgift att transportera mikroorganismer till lymfkörtlarna så att de där kan oskadliggöras. 2011 års Nobelpris i Medicin tilldelades bland flera Ralp Steinman för hans upptäckt av dendritcellen och dess funktion för immunförsvaret. En upptäckt Ralph Steinman gjorde redan 1973. Nobelpriset tilldelades Ralph Steinman postumt, kort efter att han avlidit den 30 september 2011. De Langerhanska cellerna är känsliga för UV-strålning. Även en relativt liten UV-exponering skadar dessa celler tillräckligt för att minska hudens immunkapacitet. Med ålder minskar de också i antal, vilket kan vara en av förklaringarna till att risken för vissa hudsjukdomar ökar med åren.

Hornlagret – Stratum Corneum, förhornade celler som skydd mot nötning

Det yttersta hornlagret är en hundradels mm tjockt och består av celler som har hårdnat, eller förhornats och dött för att tåla all nötning huden utsätts för. Hos en ung och frisk person utgörs det här lagret av 18-23 celler som hårt sitter samman ungefär som tegelstenar i en tegelmur. Dessa celler kallas keratinocyter och bildas längst ner i överhudens tillväxtlager varefter de sedan vandrar upp till ytan. Där stöts de bort efter ca 28 dagar för att lämna plats åt nya celler. Med åren saktar den här processen ner, vid 40 tar samma vandring en månad och vid 50 ungefär 37 dagar. Ett tidsspann som är viktigt att tänka på om man har drabbats av känslig hud, något som nämligen bland annat kan bero på en överanvändning av ansiktsskrubb. (Missbruk av exfoliering kan dessutom öka hudens talgproduktion, något man ofta kanske inte direkt önskar sig?) Ungefär 10 gram hud om dagen fjällar en person i sina bästa år. Ta smutsranden i badkaret som ett tydligt bevis.

När kerationcyterna bildas längst ner i tillväxtlagret är de stora och smidiga. Det här skiktet är överhudens största och mest vätskefyllda. Ca 80% utgörs av vatten. Vattnet finns både inne i cellerna och i den intercellulära substansen mellan cellerna. När sedan samma cell når till översta hornlagret har den blivit hård och platt och består bara av ca 10-15% vatten. I sin förvandling på väg upp till ytan förlorar keratoncyten sin egen kärna och fylls istället av en kornig massa kallad keratin (ett protein som också finns i hår, naglar och horn). Har man vistats i solljus fylls keratinocyterna också på med pigment tillverkat av melanocyterna längst ner i tillväxtlagret. Keratinocyterna avger i sig ett slags ”murbruk” bestående av lipider som kolesterol, fettsyror och ceramider. Ämnen som binder samman de hårda och platta keratinocyterna och på så sätt gör överhuden till en stark och effektiv barriär.

Hudbarriären – vårt skydd mot omgivningen

En av hudens viktigaste funktioner är att fungera som en skyddande barriär mot skadlig påverkan utifrån. En stark hudbarriär skyddar mot såväl bakterier och mikroorganismer som mot irriterande ämnen och allergener. En dåligt fungerande barriär gör däremot att skadliga ämnen lättare kan ta sig in i huden och där skapa en inflammation. Så uppstår t ex ett eksem. Utan en fungerande hudbarriär skulle vi dessutom dö av uttorkning. Vattnet i vår kropp skulle helt enkelt dunsta bort. Det är därför det t ex kan vara direkt livshotande att få alltför utbredda brännskador. Det räcker med en något försvagad hudbarriär för att fuktbalansen i huden ska försämras, vilket alltså är en av huvudorsakerna till torr hud.

Själva barriären sitter i hornlagret och består av en särskild sammansättning av fetter (lipider). Dessa lipider fungerar som ett slags murbruk som håller fast hornlagrets döda, förhornade hudceller (corneocyter). Likt tegelstenarna i en mur. Corneocyterna står för det fysikaliska skyddet (mot t ex nötning) medan lipiderna alltså utgör själva barriären. Lipidernas sammansättning är viktig för barriärens funktion och deras komposition har man känt till ganska länge. De består av en blandning av kolesterol, fettsyror och ceramider. Huden är självförsörjande vad gäller sitt lipidbehov, så länge man tillför alla essentiella fettsyror med kosten. (Därför så viktigt att äta rätt om man vill ha en vacker och frisk hy.) Vid studier av vissa hudsjukdomar som yttrar sig med torr och fjällande hy har man kunnat se att de som drabbats har en förändrad lipidsammansättning i översta hudlagret.

Banbrytande upptäckt efter 20 års forskning

Nyligen gjorde ett svenskt forskarteam på Karolinska Institutet, lett av docent Lars Norlén en bandbrytande upptäckt. Efter 22 års forskning kan de nu exakt beskriva hur hudbarriären är uppbyggd. På molekylnivå. Man har alltså ganska länge vetat att hudbarriären består av en särskild sammansättning av lipider, men inte exakt hur dessa är organiserade. En fråga som man ställt sig inom dermatologin sedan början av 70-talet. För Lars Norlén tog det 15 år att utveckla den metod som gjorde det möjligt att studera vår huds skyddsbarriär på den här molekylära nivån. Läs mer om ders upptäckt här.

Hudens naturliga fuktbindare – NMF

I hornlagrets celler, keratinocyterna, finns ett antal olika ämnen som kallas hudens naturliga fuktbindare, eller NMF – Natural Moisterizing Factor. Det är vattenlösliga ämnen som kan reglera hornlagrets fuktbalans, elasticitet och avstötning. Eftersom NMF är vattenlösliga ämnen så löses de också upp i vatten och kan läcka ut från huden vid alltför flitig kontakt med vatten. Lipiderna i hudbarriären ska förhindra att så sker, men en skadad hudbarriär kan inte utgöra ett sådant effektivt skydd. NMF består till 40% av aminosyror, 12% PCA (pyrrolidonkarboxylsyra), 12% laktat (salt av mjölksyra), 7% urea och ca 20% övriga ämnen (natrium, kalcium, kalium, magnesium, fosfat, klorid, NH3, urinsyra, glukosamin, kreatinin).

En unik bakteriekostym

Vi är inte ensamma, på huden myllrar det av bakterier och andra mikrober. Man kan säga att vi alla är klädda i en egen unik bakteriekostym bestående av en stor mängd olika bakterier. I en studie gjord av New York University of Medicine 2007 togs ett prov från underarmen på sex individer, tre kvinnor och tre män. Av totalt 182 bakteriearter var det bara fyra som kunde hittas hos samtliga sex personer. Man hittade även tre arter som bara fanns hos männen och inte hos kvinnorna. Sammansättningen av mikrober förändrades dessutom över tid. Varje person i undersökningen hade en bestående kärna av dominerande bakterier, medan andra arter kom och gick. Enligt Martin J Blazer, som ledde studien är hudens ekosystem extremt känsligt för yttre påverkan. Det räcker med att byta duschtvål, schampo eller tvättmedel för att störa hela bakteriefloran. Ett antal bakteriearter kan faktiskt bytas ut bara att du byter från bomullströja till ulltröja. Läs mer här.

Läs mer om hudbarriären  
Läs mer om läderhuden – dermis 
Läs mer om underhuden – hypodermis

 KÄLLA:

- Alan Stevens och James Lowe ”Human Histology”. Tredje utgåvan, sid 373-387
- Natalia Michalun och M.Varrinia Michalun ”Milady´s Skin Care and Cosmetic Ingredients Dictionary. Tredje utgåvan, sid 7-21.
- Marie Lodén ”Ren, mjuk och vacker. Kemi och funktion hos kosmetika”. Andra utgåvan, sid 20-32.
- Helana Nyblom, ”Vägen till friskare hud!”, Första utgåvan, sid 8-33
- Lennart Emtestam, ”Huden, rynkor veck prickar”, Första utgåvan, sid 8-21
- Wikipedia, http://en.wikipedia.org/wiki/Langerhans_cell,  http://sv.wikipedia.org/wiki/Dendritcell
- Svenska Dagbladet ”Att Skydda utan att skada”, tisdag 4 oktober, sid 7
- Shenet, http://www.shenet.se/referens/hud.html
- About.com dermatology, http://dermatology.about.com/od/anatomy/ss/sc_anatomy_8.htm
- Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Läderhud
- Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Kollagen
- Egil Haug, Olav Sand, Oystein V. Sjaastad ”Människans fysiologi”. Första utgåvan, sid 148-149.